Bokrecension och gnäll...

Har läst ut dödens änglar nu, till slut. Det tog mycket längre tid än det borde/brukar och det är lite ett betyg på boken också. Den var bra och intressant men lite svår att hänga med, dels hoppar det mellan olika kontinenter och berättelser vilket gör att man får börja om hela tiden och lära känna nya karaktärer. När man sen kommer tillbaks till de första karaktärerna så har man glömd bort lite vad dom höll på med. Dessutom handlar boken mycket om infiltrerade poliser och författaren väljer att ibland nämna dom vid sina riktiga namn och ibland vid sina fejkade infiltrerarnamn vilket gör det en aning svårt att hålla reda på vem han pratar om, speciellt eftersom vissa är med i infiltrationer på flera olika ställen genom boken. Så en trea utav fem fick den. Nu ser jag fram emot tegelstenen Shantaram som jag började lite smått på härom dagen.

I övrigt har vi projekt i skolan i två veckor nu som jag inte tyckte kändes så kul redan från början och ännu värre blev det idag när vi gick till butiken vi skulle vara i. Butiken såg för det första helt förjävlig ut och då är jag snäll. Ägaren hälsade knappt och visade tydligt att han inte var ett dugg glad eller entusiastisk över att ha tre nästan färdigutbildade butikskommunikatörer där i två veckor helt gratis för att fixa iordning hans butik. Han ville t.ex. inte lägga en enda krona, inte ens på lite nylontråd. Och han ville inte flytta något inne i butiken utan det han ville var att vi skulle göra skyltfönstret. Skyltfönstret var en liten fönsterbräda som man kanske kunde ställa fyra saker på, bakom stora galler. Den hade vi kunnat fixa på ett par timmar.

En aning besvikna över hans attityd gick vi och satte oss på ett café och försökte i alla fall komma på en idé att presentera. Sen gick vi tillbaks och förklarade att vi nog behövde lite mer att göra i två veckor och berättade lite av våra idéer. Han ville inte genomföra en enda, allt var så bra planerat redan och precis som han ville ha det. Inte ens ett draperi mellan kassan och rummet där han hade en diskbänk som syntes tydligt ville han ha. Vi försökte säga att vi kunde fixa grejer på loppisar och att det bara skulle kosta ett par hundringar men nej. Han sa nej till precis allt vi sa. Och sen sa han...hör och häpna.
"Ja det verkar ju inte som ni klarar av det här"
Ursäkta va? Efter att ha funderat på om jag hört rätt och plockat upp min och mina klasskamraters hakor från golvet sa jag
"Klart vi hade klarat av det, men vi får ju inte göra någonting."
Stackars honom som inte visste vilken resurs han hade kunnat få gratis i två veckor, han hade nog verkligen tjänat på den hjälpen. Men nu hoppar vi över till andra grupper istället. Synd för honom, skönt för oss. Man kan inte hjälpa någon som inget vill ha.