På flygplatsen på väg till sundsvall träffade jag på en av de otrevligaste människor som nånsin jobbat med service. Det var inte mot mig utan mot mannen före mig i kön. Han ville ha te som tydligen kostade 12 kr om man tog det i en pappersmugg men han ville ha det i en vanlig kopp. Tjejen i kassan säger att då kostar det mer än tolv varpå mannen tycker kom igen, det spelar väl ingen roll, det är ingen som ser. Eftersom jag själv jobbar i butik känner jag mycket väl igen frustrationen när kunder säger så dumma saker men som personal får man ju ändå hålla masken även om det är svårt ibland. Det var inte så att hon sa så mkt egentligen men hennes kroppsspråk var mycket tydligt. Hon vände sig om och smällde ner koppen i maskinen och hällde upp hett vatten medan hon högt mumlade något argt om tolv kronor och skakade på huvudet samtidigt. Sen smällde hon ner koppen i disken framför kunden och började slå in i kassan, och när jag säger slå menar jag inte bara summan. Nej hon slår på varje tangent så det smäller högt varje gång. Och när hon slänger igen lådan med pengarna i tror jag nästan att kassan ska flyga av disken. Hon säger varken tack eller var så god utan bara slänger pengarna i kundens hand. Hon är så förbannad och hon vill verkligen att det ska synas. Hon är som en pubertetsstinn tonåring som smäller i dörrar när någonting inte passar. Jag studerar henne och konstaterar att det här är en människa som verkligen, verkligen hatar sitt jobb.