Vad hände med sommaren, nu är det kallt igen, och såklart inträffar det på min lediga dag! Kan det var Murphy (Murphy's law, aka, lagen om livets jävlighet) som har varit i farten igen? Klart att det är, han smyger alltid i mina fotspår.
Jag är allmänt trött på att vara yr och så är jag trött på att vara trött. Men jag tror att det börjar bli lite bättre, eller så har jag vant mig en aning vid att leva i det här tillståndet (hemska tanke). Åtminstone så funkar det hyfsat att jobba igen, men det är olika varje dag så man vet aldrig.
Så känner jag mig förvirrad också, över livet, val och beslut. Det känns som att jag står mellan två världar med en fot i varje. Trots att jag misstänker att det skulle vara bättre för mig att släppa den ena världen helt så vill jag inte, jag känner mig inte färdig där. Trots att den världen ofta gör mig besviken och lämnar mig funderande på vad jag egentligen gjorde där igen så kan jag inte släppa taget. För det finns bra saker också, frågan är om dom övervinner dom dåliga. Och den andra världen, den som jag kanske borde ta steget helt ut i, den vet jag inte om den räcker för mig, jag känner mig vilse där med, och inte helt tillfreds.
2 kommentarer:
Hmmm... låter jobbigt dedära med fötter i olika världar å inte känna sej färdig å inte vet vad man vill... =/
Kom till Svantopia - världen där alla är lyckliga!!!
Tack för igår, förresten. Ljummen tre år gammal 7,5...Sommrigare än så blir det inte!!!
Kram, baby!
Skicka en kommentar