Omringad

Shit, italienare har verkligen ingen känsla för personlig space överhuvudtaget. Satt och väntade på spårvagnen då dom kom och ställde sig bredvid mig, typ 20 st. Så långt gick det ju bra men sen delade dom upp sig så jag hade dom runt mig överallt. Dom sträckte sig för att ge varann saker precis framför mitt ansikte, dom gick rakt in i mina ben, dom skrek/pratade precis vid mitt huvud. Det var som jag inte fanns. Ganska fascinerande känsla. Fast jävligt irriterande. Dom råkade ju ställa sig runt en person som avskyr när folk inkräktar. Sen undrar jag, vad gjorde dom där tjugo över åtta på morgonen?