tisdag 26 februari 2008

Sömnlös

I natt somnade jag runt 2-tiden och vaknade igen kl 05.20, sen dess har jag legat i soffan och glott på TV. Skulle vara en perfekt dag att skolka från skolan och sova och sen installera min efterlängtade lagade dator som jag aldrig verkar hitta tid till annars. Men jag tycker det så kul i skolan plus att idag börjar en ny kurs så jag vill i alla fall veta vad den handlar om innan jag missar dagar från den. Suck, denna pliktkänsla, vart kom den ifrån?? Hade hoppats på att jag var befriad från sånt tjafs.

Apropå något helt annat så är jag öm i huvudet, häromdagen lyckades jag nämligen med en riktig klassiker (jag är nämligen världens största klant) några av mina smeknamn är Mittens The Kitten (alltså kattunge med handskar) och Bambi på hal is. I alla fall, jag skulle fylla på burken med kattmat som står i ett av de övre skåpen i köket med kattmat från påsen som står i ett av de undre skåpen i köket. Jag öppnar de övre skåpet, tar ut burken, öppnar det undre skåpet och tar ut påsen och så reser jag mig rätt upp och slår i hörnet på den övre skåpdörren så jävla hårt, det gör sjukt ont och jag halvhukar och håller mig för huvudet då nåt ramlar över mig och slår mig på flera ställen i huvudet. Jag fattar inte vad det är, tror att det kanske är saker som ramlar ur skåpet men efter att saken hade slutat studsa runt på mitt huvud några gånger och riva upp min kind så inser jag att det är skåpluckan som jag slagit i så hårt att den lossnat från gångjärnen och trillat ner i huvudet på mig. Damn, som det inte räckte med den första smällen! Jag är alldeles bucklig i huvudet, tror aldrig jag haft så stora bulor faktiskt.

Det är i och för sig första gången skåpluckan lossnat men det är INTE första gången jag slår huvudet i den, nån gång kanske man lär sig av sina misstag? Eller så kanske man till slut inte lär sig något alls för att man slagit i huvudet så många gånger!? Det är ju också ett alternativ.

1 kommentar:

JuliaGusti sa...

Åh nej! The pain!
Har gjort det där ett antal gånger själv. Men jag har lärt mig och nu reser jag mig alltid (oftast) upp väldigt långsamt om jag befinner mig i köket. Man vet ju aldrig liksom...

Jag har nämligen en fallenhet för att alltid lämna alla skåpdörrar öppna.