lördag 27 februari 2010
Livsfarligt väder!
fredag 26 februari 2010
Längtar och hoppas...
torsdag 25 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Tö
tisdag 23 februari 2010
Ibland...
måndag 22 februari 2010
Bokrea!
1. Sann historia om trafficking.
2. Sann historia om uppväxt i frikyrklig, strängt kristen miljö.
3. Sann historia om en svensk tjej beroende av heroin, hennes kamp osv...
1. Vet ingenting om den men blev nyfiken...
2. Hippies, det kan ju aldrig bli fel!!
3. Jag hör till dom som inte läst den och tänkte att det kanske var dags.
1. För vi ska köpa hund, YEY!
2. Kommer bli väldigt användbar, superfynd!
3. Verkar skoj, om språkfel, särskrivningar och annat.
...Hmm, jag ser ett tema, jag är fortfarande inne i en period då jag slukar tragiska verklighetsbaserade berättelser, speciellt om sekter, jag tycker det är så sjukt intressant...
Om jag hade mer pengar hade jag köpt många fler böcker, det finns så många jag vill ha men så lite pengar och så lite tid att läsa dom alla.
fredag 19 februari 2010
Avatar...
Däremot borde alla människor som inte kan hålla käften på bio dö! Att man ska behöva skälla på dom för att dom ska fatta att dom beter sig som respektlösa as när dom sitter och skriker, pratar högt och prasslar så att man till och med hör deras chipspåse mitt under de värsta explosionerna....äsch, nu dör batterierna i tangentbordet, värsta kampen att skriva. Jag gillar inte folk, det var allt jag ville säga egentligen. Men jag älskar Avatar.
torsdag 18 februari 2010
onsdag 17 februari 2010
tisdag 16 februari 2010
Arbetslinje till sista blodsdroppen
En mycket bra och ganska underhållande krönika om regeringens totalt hänsynslösa syn på sjuka människor!
Å vad glad jag blir när jag hör hur viktigt det är att även de cancersjuka får dra sitt strå till ”arbetslinjen”, regeringen har verkligen lyckats entusiasmera även oss andra som är sjuka.
Tänk så fantastiskt att det sista man ska få uppleva i sitt liv är att gå till arbetet, underbart. När min man levde fick han en hjärtinfarkt, men kom igen och gick tillbaka som fastighetsskötare, året efter fick han sin cancerdom och efter fyra månader avled han.
Tänk om han hade unnats glädjen att få arbeta till slutet, istället för att bli arbetslös på grund av ”arbetsbrist” (apropå att företag ska anställa, eller kanske behålla, folk som är sjuka).
Och å vad han hade uppskattat att få kräkas i toaletten hos någon hyresgäst, om han hann fram dit förstås. Eller trilla ikull i någons lägenhet när han, halvblind av metastaser, inte såg vart han gick. Säkert hade han ändå kunnat hanka sig fram med firmabilen på stan, folk fick väl visa lite hänsyn för sjutton!
Förresten varför hade han inte kunna få morfinet hos en annan hyresgäst, borde inte det gå att ordna, kanske jobbade någon av dem inom sjukvården. Och den palliativa vården kunde väl företagen själva stå för, spruta morfin, trösta och till sist borde vi alla ha den goda smaken att trilla av pinn vid eftermiddagsfikat, ja så man inte bara stämplar ut för tidigt alltså.
Och tänk om det stod lite kistor i förråden då var det bara att tippa ner de som gjort sitt för dagen. Och livet. Vilken samhällsbesparing det här skulle bli.
Förresten borde väl inte sjukhusen belastas överhuvudtaget med folks sjukdomar, kunde inte tandläkaren (han som ska ta blodtrycket numera) även stråla cancerpatienter, jag menar kollar de tänderna med röntgen så varför inte?
Tänk jag ryser av glädje hela jag att alla sjuka ska få återgå till arbetet och ge av sin kraft, till sista blodsdroppen. Bokstavligt talat liksom. Allt för att regeringsrepresentanter inte fattar ett dyft hur det är att bli sjuk och inte orka längre.
Gammal hederlig högerpolitik. Ställer ni upp på det ett varv till svenska folk eller slänger vi ut dem ur Rosenbad 2010?!
Gunnel Malm
Julita
(Lånad från vänsterpress nr 1 2010)