Igår gick jag och kärleken ut för att handla mat inför midsommarkvällen. Halvvägs fick vi ett litet kärleksanfall och stannade och pussade och kramade varandra. Då kommer det en gammal farbror gående förbi, lägger en hand på våra armar och säger "grattis till kärleken" och bara fortsätter gå vidare, så där som gamla män ofta går, långsamt, med händerna knutna bakom ryggen.
Det tycker jag var fantastiskt mysigt.
Men lite sorgligt också eftersom han promenerade ensam.
Hans kärlek kanske var borta.
1 kommentar:
Piú giú, in fondo alla Tuscolana...!?...passavo per un saluto!
Skicka en kommentar