Saknad

Älsklingen var här och hälsade på mig hela helgen och nu har han åkt hem igen och det känns tråkigt och ensamt. Vad var det för en puckad idé att vara på praktik i Stockholm i 7 veckor? Visst, det är lite roligt att vara hemma i min hemstad så pass länge och det är ju en bra erfarenhet men det känns också konstigt att vara ifrån alla ens vardagliga saker och sitt hem. Och som sagt, speciellt vara ifrån kärleken.

Födelsedag

New York var grymt skoj och bra på alla sätt, vi shoppade och traskade omkring tills vi stupade, så var vi på bluesklubb några gånger och på Comedy Cellar och allt var skitbra helt enkelt. I vanliga fall kan jag tröttna på semester i en storstad efter en vecka ungefär men i N.Y var det alldeles för kort, det finns så mycket att göra i den stan så man hann ju bara med en microskopisk del. Jag måste helt klart tillbaks!

Idag fyller jag år. Inget speciellt med det, det är bara ett år mer som har gått och ett år mindre tills jag blir 35, usch. Men det jag funderat över idag är hur annorlunda det är att fylla år nu om man jämför med när man var yngre, då var det en stor grej, något man såg fram emot. Man fick presenter, folk sjöng o.s.v. Nu vaknar man, går till jobbet och sitter i möten. Nu är ju jag hemma i Stockholm på praktik i några veckor så jag fick i och för sig tårta och present av mamma när jag kom hem från jobbet men det är ändå en markant skillnad. Nu känner man sig så...vuxen. Ja det är väl det jag vill komma fram till helt enkelt, allt känns så vuxet. Och vuxet är tråkigt. Men det var en väldigt god tårta.

Stockholm!

Ja nu var man i sin hemstad igen och så länge som jag ska vara här nu har jag inte varit sen jag flyttade härifrån....det vill säga....eh....14 år sen!! Gaaaaaaah, 14 ÅR sen? Det är ju fan skitlänge, det betyder ju att jag är gammal, eller i alla fall börjar bli, och det betyder också att om några år till så har jag bott i Göteborg halva mitt liv. Vad fan hände? Usch nu blev jag deprimerad.

Feber och skit

Vilken jävla vecka. Har haft en kurs där läraren fick för sig att vi skulle göra en stor uppgift varje dag, 3 redovisningar inför klassen på 2 veckors kurs och flera skriftliga arbeten att lämna in. Hon hade t.o.m planerat in så mycket att hon hade dubbelplanerat så hon var tvungen att ta bort en föreläsning. Kan man inte få göra lite färre men bra arbeten istället för många som man inte hinner lägga ner tillräckligt mycket tid på? Sen var det inga problem när andra var sjuka men när jag är sjuk och har släpat mig till skolan ändå varje dag och måste packa och planera för att vara borta i 7 veckor plus jobba hela helgen och sen åka till Stockholm direkt efter jobbet på söndag då var det dåligt att jag skulle vara borta från skolan i 3 timmar för det skulle jag ha tänkt på det tidigare! Tänkt på vad? Att bli sjuk? Eller packa ner alla mina saker långt innan jag ska åka så att jag inte har något att ha på mig den sista veckan? Jag fyller faktiskt 33 om några veckor och känner mig lite förbi att lärare ska tala om för mig hur jag ska planera/leva mitt liv. Vi har för fan inte ens närvaroplikt!