onsdag 31 oktober 2007

Kluven

Det här blir ett långt inlägg men nu har jag grubblat länge på detta och måste skriva av mig lite.

Jag pluggar butikskommunikation, vilket är en utveckling av butiksdekoratör. Jag ska alltså arbeta med att göra skyltfönster, planera butiksytor o.s.v. Jag måste ha koll på mode och trender och jag ska få folk att handla mer. Jag gillar min utbildning, det är inte det, jag har roligt och jag kan inte tänka mig något annat jag vill jobba med just nu, men samtidigt känner jag mig kluven. Ibland , eller rätt ofta drabbas jag av en känsla av 'hur viktigt är det här egentligen, i det stora hela'? Visst jag gillar kläder och att uttrycka mig via dom, men jag hatar folk som säger att nu kan du inte se ut så eller nu måste du ha på dig det här till våren. Jag gillar individualister som har sin egen stil. Jag vill ha på mig det jag gillar när jag vill, jag skiter i om det är inne eller ute. Dessutom tycker jag att världen är på väg åt helvete bl.a pga att vi människor konsumerar hejdlöst utan en tanke på resurser, natur och miljö. Så ska jag jobba med att få folk att konsumera ännu mer, få folk att köpa saker dom antagligen inte behöver genom att göra tilltalande varuexponeringar, fixa kampanjer osv.

Nu håller vi dessutom på att läsa marknadsföring där t. o. m läraren säger att anledningen till att t.e.x gympaskor nuförtiden finns i så många sorter är inte för att det behövs egentligen(vilket man så klart har fattat redan), utan för att folk ska konsumera mer. Marknadsföring och reklam går ju ut på att hitta kunder som skulle kunna passa för min produkt och sen anpassa reklamen så att den tilltalar och lockar människorna att köpa oavsett om de behöver eller inte. Egentligen går ju detta helt emot mina principer. Alltså är jag kluven.

Bill Hicks, min idol och förebild i mångt och mycket uttrycker sig så här om marknadsförare/reklammakare och jag håller med honom.


"I know what all the marketing people are thinking right now too. "Oh, you know what Bill's doing? He's going for that anti-marketing dollar. That's a good market, he's very smart." Oh man. I am not doing that, you fucking evil scumbags! "Oh, you know what Bill's doing now? He's going for the righteous indignation dollar. That's a big dollar. Lot of people are feeling that indignation, we've done research. Huge market. He's doing a good thing." God damn it, I'm not doing that, you scumbags. Quit putting a goddamn dollar sign on every fucking thing on this planet! "Oh, the anger dollar. Huge. Huge in times of recession. Giant market, Bill's very bright to do that." God, I'm just caught in a fucking web. "Oh, the trapped dollar. Big dollar, huge dollar. Good market, look at our research. We see that many people feel trapped. If we play to that and then separate them into the trapped dollar …" How do you live like that? And I bet you sleep like fucking babies at night, don't you? "What did you do today, honey?" "Oh, we made arsenic childhood food. Now, good night. Yeah, we just said, you know, is your baby really too loud? You know … yeah, the mums will love it, yeah." Sleep like fucking children, don't you? This is your world, isn't it?"

5 kommentarer:

Trixtess sa...

Förstår att du känner dig kluven. Men tyvärr är det så att någon måste ju få oss att vilja konsumera mera också (huuuaaa!). Köpa allt det där vi egentligen inte behöver för att fylla något slags hål i våra annars så tomma liv. Så vännen, det är lika bra att du göra det, får oss att konsumera mera, så att det åtminstone är en vettig person som gör det. Förstår du mig rätt nu? Puss på nosen!

Lina sa...

Det här inlägget fick mig verkligen att fundera... Men det är ju tyvärr så, att hur vi än gärna bara vill göra saker vi står för, funkar det inte fullt ut. Tyvärr måste vi bortse från vissa saker, för att kunna överleva. Man måste ju liksom ha ett jobb, och det bästa är väl att försöka ha ett så roligt jobb som möjligt eftersom det är där man till stor del tillbringar sin vakna tid. Även om det går emot vissa principer....Lycka till../Lina

egarcia sa...

Ja jo, ni har ju rätt båda två på sätt och vis, fast om alla stod fast vid sina principer och inte gav med sig så kanske världen skulle se bättre ut!? Sen är ju frågan vad man vill göra med sitt liv, vill man vara en av de få som tänker så och som egentligen inte förändrar nåt utan kanske bara har ett tråkigt jobb som man inte trivs på.

Ja det här kan man ju grubbla ihjäl sig på, känns lite bättre efter ni skrivit lite hur ni tänker i alla fall.

Huvudsaken är väl att man kan leva med sig själv.

Wolfe sa...

Jag pitchar mina två cent å säger att det är vad du gör det till. Du kan ha som mål att jobba i en butik som är mera nischad åt det du gillar. Nischade butiker brukar sällan (mig veterligen) resultera i grotesk överkonsumtion, och samtidigt kan den hålla en stil som är något som du gillar. Som är lite mot strömmen osv.
Om du jobbar så, så blir det mer ett statement om stil och smak, och få folk att få upp ögonen för det, istället för att locka till överdriven konsumtion av dussinvaror.
Ya feel me? =)
Du har fett skön stil och jag gillar hur du står på dig med den, du skulle passa som en handske i en butik som pysslade med något liknande.

JuliaGusti sa...

Jag känner igen ditt tänk. Som fd fånge i reklamnätet vet jag precis hur det känns att känna att man inte gör tillräckligt. Så många gånger jag tänkt på hur meningslös jag är i det stora hela och hur lite jag bryr mig om hur mycket pengar vi kan suga ur kunderna innan de misstänker något, och hur engagerad man ska vara i vem som vinner fetaste priset i Cannes. Man får väl ta det goda med det onda och försöka påverka folk så gott man kan.

Man kan ju också se det som att det behövs människor i våra branscher som tänker annorlunda. Man förändrar nog inte så mycket genom att avskärma sig från det man tycker är kass. Man påverkar genom att ge sig in i det och inspirera folk att tänka annorlunda. Tror jag.