Jag ligger i hängmattan igen och gjort det sen frukosten var färdigäten. Jag har inte på väldigt länge känt mig så avslappnad. Hängmattan blir aldrig obekväm och ganska ofta rullar den ihop sig runt mig som en kokong som lämnar en liten glipa till mig så jag kan titta ut på trädet och himlen ovanför. Jag lyssnar till kärleken som klipper gräs, drar upp ogräs och kör grus. Det är hans sätt att slappna av. Jag har definitivt hittat mitt.