Hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta, putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma...nana nana nananaaaa....*nynnar*

Varför får jag inte bara ligga i soffan och titta på TV-serier hela dan?

Livet är så fruktansvärt orättvist!
Varför bli folk så sjuka när dom är så unga?
Varför ska en person råka ut för så mycket lidande?
Varför kan jag inte göra något?
Jag vill att min älskade ska få vara lycklig.
Jag vill att allt och alla ska bli bra igen...

Yey! Idag sålde jag gamla kläder för 600 spänn. Nu känns det helt plötsligt okej att jag brände så mycket pengar samma sekund som jag fick in studielån och lönen på kontot.

Mycket ska man se innan ögonen trillar ur...

Efter att jag var tvungen att titta på Den Rätte För Rosing (ja, jag var tvungen, det är ju som att gå förbi en olycka, man kan inte låta bli att titta) så hamnade jag framför en dokumentär med två snubbar som var kära i sina bilar. Och då menar jag inte att dom gillade dom lite mer än killar gör allmänt, nej dom var sexuellt attraherade av sina bilar, och andra bilar med för den delen. Dom döpte dom, bestämde kön på dom, runkade på dom och tvättade dom omsorgsfullt och kärleksfullt.

Den äldre av de två männen gick runt och stönade, smekte och pussade på alla möjliga bilar hela tiden. Han var som en översexuell tonårspojke som inte kunde kontrollera sig. Han gick ut ur sitt motellrum 3 gånger (under resan dom gjorde i dokumentären) och antastade både sin egen och andras bilar. Med den sexdriften är det nog tur att han är intresserad av just bilar.

Den äldre mannen hade haft sex med en människa en gång. Den yngre mannen i dokumentären hade aldrig haft sex med en människa. Nope, dom satte på sina bilar. Avgasröret är tydligen extremt skönt med lite glidmedel. (!?)

Vad ska man säga? Det finns folk till allt...

Lite nervös...

Idag börjar nya praktiken. Det är alltid lite jobbigt första dagarna, massa nytt folk som man ska lära sig namnen på och man är på helspänn hela tiden. Egentligen är det ganska jobbigt att vara på praktik hela perioden igenom. Man måste hela tiden göra sitt bästa och ta beslut och vara framåt fast samtidigt är man inte en riktig del av personalen och har därför egentligen varken beslutsrätt eller något att säga till om. Det är knepigt.

Men...det blir säkert bra det här. *peppar mig själv*

Jävla skitungar...

Jag satt och jobbade framför datorn för ett tag sen när jag hoppade till av en rejäl smäll på fönsterrutan. Jag reser mig upp för att kolla vad som händer och ser att det är en stor snöboll. Jag tänkte först att det kanske var nån jag kände som ville nåt men insåg snabbt att då slänger man inte så hårt, dessutom hör jag massa skrik utanför. Jag öppnar fönstret för att kolla vad fan som händer och ser ett stort gäng ungar, killar, typ 10-12 år, jag vet inte så noga för jag hinner knappt blinka innan en kille tar i allt han förmår och slänger iväg en snöboll rakt mot mitt ansikte, jag lyckas snabbt som fan stänga fönstret så att jag inte fick den på mig men däremot lyckades den ändå ta sig in och ramlade ner på mina sladdar och min skrivare som tillfälligt stod under fönstret. Vad är det med folk? Och kom inte och säg att, ja men dom är ju bara barn osv för jag accepterar inte det. Visst att man var busig när man var liten men jag hade aldrig slängt en snöboll rakt i ansiktet på en främmande vuxen människa som dessutom står inne i sin lägenhet. Nån jävla måtta får det vara. Det här är bara en i raden av händelser som jag tycker är ett tecken på att det är nåt som är väldigt fel med den här världen. Det känns som att ju längre tiden går ju mer utvecklas folk mot att skita i andra människor. Det känns som folk har tappat respekten mot varandra. Totalt. Jag tycker det är obehagligt. Nu är inte en snöboll så jävla farligt, men det är inte det som är poängen. Poängen är att folk beter sig som idioter.

Jasså nu passar det!?

Vart var du när man ville ha dig? Nu vill jag ha vår. Du är sen...och inte välkommen!