torsdag 18 februari 2010

Idag...

...undrar jag varför typsnitten totalt flippat ut här på bloggen...?

onsdag 17 februari 2010

Det var inte kul att jobba i butiken idag! Köpcentret har ju börjat ha öppet till 20.00 varje vardag vilket är skit i sig och ingen som jobbar där vill ha det så. Sen kan man ju tro att man ska få börja senare om man jobbar så sent men nej, man börjar mellan 9-10 och jobbar till 20. Jag vill faktiskt inte vara på jobbet i nästan ett halvt dygn. Dessutom var det segt och lugnt idag, så lite kunder sista timmen att jag och min kollega var helt själva i butiken flera stunder. Jag tror inte ens det har hänt nånsin när jag jobbat. Nä det var lycka att komma hem till slut, till kärleken.

tisdag 16 februari 2010

Arbetslinje till sista blods­droppen

En mycket bra och ganska underhållande krönika om regeringens totalt hänsynslösa syn på sjuka människor!


Å vad glad jag blir när jag hör hur viktigt det är att även de cancersjuka får dra sitt strå till ”arbetslinjen”, regeringen har verkligen lyckats entusiasmera även oss andra som är sjuka.

Tänk så fantastiskt att det sista man ska få uppleva i sitt liv är att gå till arbetet, underbart. När min man levde fick han en hjärtinfarkt, men kom igen och gick tillbaka som fastighetsskötare, året efter fick han sin cancerdom och efter fyra månader avled han.


Tänk om han hade unnats glädjen att få arbeta till slutet, istället för att bli arbetslös på grund av ”arbetsbrist” (apropå att företag ska anställa, eller kanske behålla, folk som är sjuka).

Och å vad han hade uppskattat att få kräkas i toaletten hos någon hyresgäst, om han hann fram dit förstås. Eller trilla ikull i någons lägenhet när han, halvblind av metastaser, inte såg vart han gick. Säkert hade han ändå kunnat hanka sig fram med firmabilen på stan, folk fick väl visa lite hänsyn för sjutton!


Förresten varför hade han inte kunna få morfinet hos en annan hyresgäst, borde inte det gå att ordna, kanske jobbade någon av dem inom sjukvården. Och den palliativa vården kunde väl företagen själva stå för, spruta morfin, trösta och till sist borde vi alla ha den goda smaken att trilla av pinn vid eftermiddagsfikat, ja så man inte bara stämplar ut för tidigt alltså.


Och tänk om det stod lite kistor i förråden då var det bara att tippa ner de som gjort sitt för dagen. Och livet. Vilken samhällsbesparing det här skulle bli.

Förresten borde väl inte sjukhusen belastas överhuvudtaget med folks sjukdomar, kunde inte tandläkaren (han som ska ta blodtrycket numera) även stråla cancerpatienter, jag menar kollar de tänderna med röntgen så varför inte?


Tänk jag ryser av glädje hela jag att alla sjuka ska få återgå till arbetet och ge av sin kraft, till sista blodsdroppen. Bokstavligt talat liksom. Allt för att regeringsrepresentanter inte fattar ett dyft hur det är att bli sjuk och inte orka längre.

Gammal hederlig högerpolitik. Ställer ni upp på det ett varv till svenska folk eller slänger vi ut dem ur Rosenbad 2010?!


Gunnel Malm

Julita



(Lånad från vänsterpress nr 1 2010)


måndag 15 februari 2010

Utsikten från mitt fönster...

Det ställde sig precis en slirig lirare med cigg i mungipan och ett sånt där klassiskt härjat, och lite spattigt uttryck och kissade ute på gatan nedanför mitt fönster. Fast väldigt snabbt gick det. Han vände ryggen till, pillade snabbt med gylfen och sen var det liksom färdigt. Det kan inte varit många droppar. Lite som en hund som märker sitt revir.

Dagen efter...

Här sitter man och jobbar med en lagom bakfylla från igår som jag försöker råda bot på med hinkar med kaffe, när jag av en ren slump tittar i min almanacka (ja jag vet att dom är till för det men jag brukar mest skriva i den och sen glömma titta) och inser till min fasa att jag ska vara på sjukgymnastik, eller rättare sagt akupunktur om en timme. Usch, min enda tröst var ju att jag skulle slippa gå ut. Dessutom kommer jag nog bli den första som somnar på den där britsen med ett gäng nålar i armen.

Magnus Betnér

Grymt bra kväll, fina vänner, god mat, gott vin, en Magnus Betnér i högform, mer gott vin med fina vänner och sen thaimat som väntade i kylen när jag kom hem. Köpte en snygg väska också med det bästa budskapet. "Gun's don't kill people, religion does" och så Betnérs namnteckning på baksidan. Han såg väldigt blyg ut i verkligheten om man jämför med scenen, men det är väl så det är...kul var det i alla fall...som fan. Jag skrattade så mascaran satt nere vid mungiporna när han var färdig!

söndag 14 februari 2010