Jag är tillbaks i skolan nu, det känns jätteskönt. Jag orkar inte jobba just nu, vill bara vara här med trevliga männiksor och lugnt tempo. Det håller tyvärr bara tre veckor för sen är det dags för examensarbete. Nu har vi i alla fall färglära och det är så skönt, lite meditativt nästan, sitta och sortera upp olika nyanser och göra färgcirklar, göra collage och kladda med färg. Precis vad jag behöver. Jag har ingen direkt energi och inget extra att ge just nu.

En hemsk sjukdom har tagit min älsklings syster ifrån oss och allting är så fruktansvärt sorgligt.
Vi hade en otroligt vacker minnesstund i förra veckan och vi grät och grät, hennes barn grät så mycket att jag fick gå ut med dom, vi satt på en bro i solen och kramades. Jag vet inte hur länge vi satt där, kändes som en evighet. Hon är så saknad av så många människor, hennes skratt, hennes energi, hennes sprallighet. Så meningslöst och orättvist livet känns just nu.